torsdag 22 november 2012

All I want for christmas is död och förintelse.

Den 21 december spelar Antichrist och Vampire tillsammans med Suma, Sinister Creation och I, Mountain på Ungdomshuset i Köpenhamn. Förhoppningsvis blir det en jävla fest som exploderar i ett crescendo av kaos och panik när jorden går under samma dag. En spelning är inplanerad i Linköping dagen efter men hur det ska gå till när jorden inte längre existerar har jag svårt att förstå.

Länk till jippot har ni här.


onsdag 21 november 2012

Förkrympt gubbsynth utav stål.

Årets julklapp ska tydligen vara hörlurar har jag hört, FOAD säger jag till det! Den perfekta julklappen är utan tvekan en gammal synth som tillhört den store Onkel Kånkel, strikt limiterad till ett ex så skynda fynda. "Fungerar men något rökskadad".


Köper gör man här.
Och så kör vi en låt på det.



söndag 9 september 2012

Teitanblood - Sanctified Dysecdysis

När jag fick höra att Teitanblood skulle släppa nytt höll jag på att trilla av stolen av förväntan. Med Seven Chalices och Purging Tounges skapade spanjackerna några av de mest blasfemiska toner denna världen har skådat så jag kunde knappt vänta på vad duon skulle frammana ur jordens innandömen denna gången. Ett tag senare visade sig att skivan, Woven Black Arteries, skulle vara en slags samlingsalbum som enbart skulle släppas som CD! Besvikelsen som uppstår... osv. Dessutom verkade det som att den nya låten, Sanctified Dysecdysis, skulle släppas på vinyl vid ett senare tillfälle så det kändes inte lönt att befläcka skivsamlingen med mer CD än vad som rekommenderas. Som tur är har människan kommit på teknologiska underverk som youtube så att sura människor som jag kan spränga högtalarna på laptopen i väntan på att vinylutgåvan ska manifestera sig på jorden. För er som inte är lika petiga går det fortfarande att beställa skivan här. Den som klarar av att säga låttiteln sex gånger snabbt utan att slå knut på tungan köper jag ett ex till.


fredag 7 september 2012

Bandtips: Christer Pettersson

Japp ni läste rätt, med ett sånt bandnamn kan det inte gå fel. Hur låter Christer Pettersson då undrar ni? Som fan själv såklart! Mangelpunk snabbare än Sonic på speed är det som gäller, dubbel sång och riviga gitarrer som sig bör. Gillar man band som Charles Bronson, Bruce Banner och Femtekolonnare bör man kolla upp detta snarast!

Lyssnar på låtarna gör ni här.

Morsning korsning - barnförlossning!


onsdag 5 september 2012

Missnöjesguiden: Malmö Hardcore Festival 2012

Man har inte precis blivit bortskämd med bra hardcore/punk-spelningar i Malmö sen Utkanten gick i graven förra året. Några spelningar har ägt rum på Rex, stadens märkligaste pizzeria där man kan få en vegansk kebabpizza och sitta och lyssna på alkisar i livliga diskussioner med andra alkisar om sånt som alkisar har livliga diskussioner om, men jag har aldrig känt att utbudet av band har varit värt resan. Jag antar att man blev gammal och sur till sist.

Men i höst verkar det som att kommer bli ordning på torson. Malmö Hardcore Festival återvänder med en line-up som till och med får en grinolle som jag att nicka och klia skägget förnöjt. I år går man hårt ut på lokala band, enda sättet det skulle kunna bli mer "Malmö" hade varit om Kal P Dal hade gjort en resurrection-spelning tillsammans med Timbuktu.  

Old Fashioned Ideas
Terrible Feelings
Hårda Tider 
Primitive Rites
Beyond Pink
Uppgång & Fall
Slöa Knivar
Bäddat För Trubbel
Svart Städhjälp
Infernöh
Vånna Inget
Avfart 33
Bad Drugs 
Revenge
Jealous Cowards
Korsfäst

Största dragplåstern för mig är Svart Städhjälp och Infernöh som båda två nyligen släppt utmärkta skivor. 


Självklart hittade jag ingen låt från Infernöh's senaste skiva så det får bli en gammal låt istället. 


Festivalen hålls på Bryggeriets Skatepark mellan den 12e och 13e oktober. Utöver banden utlovas det distros, bokbord och "punk&hardcore-loppmarknad", kanske ett bra tillfälle att hitta begagnade mäskdunkar och urtvättade patchar, vem vet? 150 kronor kostar kalaset för båda dagarna, 100 kronor om man är snål och lat och bara vill gå en dag. 

Facebook-event hittar ni här

Tack och hej, tuppkam & hårspray. 

måndag 3 september 2012

Henrik Möller - Ny trailer!

I dagarna som var presenterade Malmös svarta får Henrik Möller trailern för den kommande filmen "Demonen - Inviting the Demon". Ni som är införstådda i Henrik Möllers och hans filmer lär genast märka en stor förändring jämfört med hans tidigare invokationer. Lite skillnad på detta:



Och detta:



Det ser ju fan proffsigt ut tamefan! Filmen beräknas krypa upp ur graven någon gång i September, ni har blivit varnade.

Vill man läsa mer om filmen hittar man en artikel här.
Facebook-sida hittar man här.

lördag 4 augusti 2012

Fuck off and die in sommarsolen.

Maskinerna går på sparlåga här på Manufakteriet. Om det beror på den Malmöitiska värmen i samband med min bojkott mot shorts eller att vi numera tvingas stiga upp i vettig tid för att helveteshunden ska ut och göra sina bestyr på morgonen, skälla på grannar och jaga upp katter i träd osv, det vet jag inte. Antagligen är det en blandning, vad jag vet är att jag helst skulle vilja barrikadera mig i en frysdisk någonstans för att slippa värmen. Om jag någon gång träffar Tomas Ledin har jag ett och annat att säga till honom.

Vi har lite recensioner på lager som tyvärr inte skriver sig själva som vi förhoppningsvis ska lyckas hosta upp innan skivorna anses vara gammal skåpmat. Men det får bli en annan gång, tills vidare så tänkte jag bjuda på lite bilder på fina Maiden-patchar som jag hittat på ebay, håll till godo.





Och dessa var ändå ingenting emot den Fear of the Dark-patchen jag hittade för ett tag sedan som jag dessvärre inte sparade bild på, den patchen gjorde en fan mörkrädd på riktigt.


fredag 20 juli 2012

All hail Ebboth!

Vi har gått och bejakat vårt innersta life metal-väsen och skaffat en jycke. Denna bloggen kommer hädanefter att behandla ämnen som vilket det bästa schampot för hunden är, hur du får hunden att sluta skrämma livet ur pensionärer och barn i området, hur man tränar sin hund att jaga bort jehovas vittnen och dörrförsäljare och hur du får din hund att uppskatta den senaste Deathspell Omega-plattan som du knappt själv ens fattar.

Egentligen heter han Ebbot men vår egna bloggführer Pålle har satt ner sin fot och har bestämt sig för att jycken heter Abbath.

(Lika som bär?)

måndag 16 juli 2012

Dagens proffs.

Vi har alla hört den förut, "ja vinyl ja det är ju att föredra men man kan ju inte direkt spela dem i bilen på väg till jobbet hoho", den blir aldrig gammal. Det är jävla typiskt, när jag gick i gymnasiet blev jag retad för att jag hade portabel cd-spelare istället för mp3-spelare som var nytt och coolt då. Varje gång jag skulle byta cd skrek folk till och hoppade ur vägen så att inte "locket" skulle träffa dem och knocka dem medvetslösa. Idag blir man hånad för att man råkar ha en sjukt osmidig hobby, jaja.
Men nästa gång jag hör detta skämt kan jag kontra med att "det kan man fan visst det", tack vare radarparet OM som i denna video tar sin hobby till nya oanade och onödiga höjder. Nålen av för er killar, sannerligen en förebild för nördar världen över. Nu vill jag se ett grindcore-band göra om samma sak, eller en epa-raggare på en småländsk grusväg.



måndag 9 juli 2012

Fullkomlig idioti

Efter den dagliga dosen av Youtube fick H. för sig att testa det där med att stoppa en näve kanel i käften. "Det kan väl inte vara så svårt, man dör väl inte?", tyckte han. Njaaa...


torsdag 5 juli 2012

Morbus Chron - A Saunter Through The Shroud


Ja såhär ser alltså omslaget till Morbus Chron's kommande 10tummare ut. Det är samma konstnär som gjorde omslaget till Sleepers in the Rift och jag vet inte riktigt vilket omslag som är mer spejsat, det är ju inte många band som kan skryta med att de har en planet med sitt eget namn på. Man kan även lyssna på låten Channeing The Numinous här. Personligen tycker jag nog att detta är det bästa materialet jag hört från bandet hittills, även om det låter som att han skriker "LIFE OF A POKÉMON" cirka 50 sekunder in i låten.

Förhandsbokar skivan gör man här. Och hör sen!

söndag 1 juli 2012

Intervju: Erik Karlsson (Chicagojazzen, Salenko, Üni Forman, Periferin)


Det var länge sedan vi la upp en intervju nu, vi skyller på bristande engagemang och ren och skär lathet, skärpning! Denna gången haffade vi Erik Karlsson, mer känd under sitt alias Chicagojazzen. Han är även verksam inom banden Salenko och Üni Forman och är med och driver det lilla skivbolaget Periferin. Det blev en liten spontan och något drucken intervju, detta är vad han hade att säga. 

MM: Börja med att presentera dig själv. Namn, ålder, ögonfärg, rädslor osv. Det vanliga.

EK: Erik Karlsson, 20 år gammal från Skellefteå. Jag har bruna ögon och är jävligt rädd för spindlar. Gillar att spela gitarr och trummor.
Får ta och kopiera det där när jag ska söka jobb sen.

MM: Hur länge har du hållt på med musik? Är du självlärd eller gick du i musikskola?

EK: Min morsa köpte ett trumset när jag var typ sex år, så har väl hållit på och smiskat sen dess. Gick trummor på musikskola typ hela skoltiden och hade trummor och piano som instrument när jag gick musiklinjen på gymnasiet.
Gitarr har jag lärt mig själv. Jag har spelat gitarr sen jag var kanske 11-12 nånting. Jag kommer fortfarande ihåg mitt första riff, haha. Det låter jävligt rapmetal.

MM: Jag minns också mitt första "riff". Det var en smörig balladslinga som skulle få Per Gessle att kvida som om han precis fått en nyskuren lök upptryckt i ansiktet. Du har inte funderat på att återanvända ditt riff i någon låt? Chicagojazzen kanske behöver lite rapmetal?

EK: Haha, du får spela in det med jävligt mycket chorus och fusiondist.
Haha, nja det är ett ganska kasst riff. Vi brukar köra det på Salenkorep ibland.

MM: Det vore något. Är du snäll kanske jag kan låta dig använda det i en låt.
När började du lägga ner seriös tid och möda på att skriva egna låtar?

EK: Gött!
Jag fick en mikrofon i julklapp när jag gick i nian och sen dess har jag väl hållit på att göra låtar. Jag har så sjukt dåligt minne så jag gör oftast låtar genom att spela in och lägga till grejer eftersom.

MM: Vad föredrar du? Att bygga på redan inspelade riff i ensamhet eller snickra ihop låtar i replokalen med band?

EK: Jag tycker om båda egentligen. Det är både grymt att fila fram grejer i grupp och höra resultat direkt, och att börja från ingenting själv. På samma sätt kan det bli jävligt störigt att kompromissa och jävligt svårt att veta var man är på väg egentligen när man sitter själv.

MM: Jag förstår vad du menar, det kan vara skönt med någon som ger feedback och kritik ibland. Men Chicagojazzen är i stort sett ett enmansprojekt som jag har fattat det? När startade du projektet?

EK: Jo, det är bara jag. Det händer att jag tar in folk som spelar instrument som jag inte kan med själv, som tex Lage Johansson som spelar saxofon på nya tapet.
Förut brukade jag också spela med liveband, men det har blivit lurigare när det bara är jag som bor i Skellefteå.
Det började väl med att jag fick den där mikrofonen i julklapp. I början var tanken att det skulle låta som typ slagsmålsklubben, men hade inga bra synthar och är fortfarande helt värdelös på piano och synth.
De första grejerna är typ distade trummor, basgångar jag gjort i gameboyemulator och leksakssynth.

MM: Jag har länge undrat men glömt fråga. Kommer namnet (Chicagojazen) möjligen från Doktor Kosmos-låten med samma namn?

EK: Det gör det! Funderar på att byta namn ibland. Asdåligt bandnamn, för fan. Gillar iofs bokstaven Z. Alla bra band har Z i namnet.

Led Zeppelin
Lasse Stefanz
Beatlez

MM: Erik Prydz
Lasse Stefanz, lärde mig faktiskt hur det kommer sig att de har ett z i slutet på bandnamnet på min utbildning förra året. Sånt intressant får man lära sig på universitet.

EK: Ja, de fick slut "S" på nån folkpark va?

MM: Precis. Har du några starka kandidater för nytt bandnamn då om det skulle bli aktuellt?

EK: Har en del bra. Tänkte helst använda dem som skivtitlar till nya grejer, numera är det mer ett ord än en hel mening. Titlarna nådde kanske sin peak på "Misantropi för Nybörjare".

MM: Som förre detta Växjö-bo så gillar jag självklart låttitlen "Jag spelade över ditt blandband med The Ark. Formar titlarna låtarna eller tvärtom? Vad kommer först? Titel eller låt?

EK: De är ganska oberoende av varandra. Jag brukar oftast bygga på ett word dokument med titlar när jag spelar in och försöka trycka in det där det passar. Låten kommer alltså först och sen försöker jag hitta nån låt som passar.
alltså satan! kolla in länken med dead kennedys jag just postade (på facebook),
folk tror att dead kennedys är bad religion, men de har fel. Den där EPn är bättre än deras hela (och andra bands) diskografi.

MM: Så vad handlar dina låtar om? Eller är det mer ett sätt att uttrycka sig än historier?

EK: Alltså, det blir som det blir men gillar när titlarna är roliga. Typ Övik/Jörn är ju låtarna odöpta för att skivtiteln har sagt allt som behöver sägas hehe.
Det är mer så att om man kläcker en sjukt deppig titel så ger man den till en sekig och ledsen låt. Förstår du ordet "sekig"?

MM: Haha aldrig hört ordet faktiskt.

EK: Sekig=långsam, seg, trög
Vad tycker du om dead kennedys 12"?

MM: Har inte hört så mycket tidig Dead Kennedys.
Har bara hört de på Tony Hawk och blivit anti.

EK: Allt annat de gjort är ju bara midtempogrejer. När de gjorde den där EPn borde de fan ha varit världens snabbaste band, 1981.
Slayer drack väl den där EPn till mellanmål sen.
Älskar introt till "Dog Bite"
"one, two, three, four....hold it is to slow..."
sen startar de om i samma tempo.

MM: Hahaha

EK: Förresten har jag länkat det här guldet?



MM: Jag tror det, känner igen namnet.
"Blod bad"

EK: Haha!

MM: "Fodd till salv"

EK: Haha!
Rickvarukers är ju den enda youtubekanalen man behöver subscribea till
vilket är lite irnosikt, jag trodde Discharge sa I Won't Subcribe.

MM: Haha Discharge hatade prenumerationer över allt annat.
På tal om låttitlar, Megalodon och Brachiosaurus. Har du någon fascination för coola forntidsmonster? Jag har helt besatt av tanken på att Megalodon fortfarande finns ett tag.

EK: Haha, tjommen som ogillar dinosaurier är inte min kompis, ok?
näe, men hela periferingänget gick igenom en brutal dinosauriefascination vid den här tidpunkten. Üni foreman gjorde låten T Rex Mom. Prins Eric såg för mycket discovery channel.

MM: Gillar man inte dinosaurier är man en dålig människa. Alla borde få se första Jurassic Park-filmen när de är små.

EK: Önskar att mitt minne var bättre. Jag hade en annan titel till första brachiosaurustapet som jag har glömt bort. Eller hur! dinosaurier, Dinosaur JR och käng
det är så mänskligheten kan överleva.

MM: Haha det där borde någon trycka på en tröja.
Det är sjukt svårt att sätta ett namn på din musik eftersom du blandar tusen och en genrer. Har du alltid varit så öppensinnad när det gäller musik?

EK: Oj! Blev intresserad av musik efter att ha hört Fattaru - Mina Hundar när jag var nio år gammal. Sen dess har jag lyssnat på asmycket olika, men jag har väl aldrig tyckt att det jag lyssnade på förr har varit dåligt eller pinsamt att förknippas med. Vafan, jag lyssnade på Dr Dre - The Chronic och Refused - The Shape of Punk to Come när jag hade kajal och BDtröja på högstadiet.

MM: Haha själv var det bara Maiden och Guns som gällde för mig på högstadiet. Inga kompromisser.
Din nya skiva "Elände" släpps snart. Jag har lyssnat igenom den och jag tycker det är mycket hårdare än ditt tidigare material. Var det ett medvetet val eller något som bara blev?

EK: Haha, men att bara lyssna på viss musik är väl en kompromiss?
Jo, alltså jag gick ju in hårt för att det skulle låta som Breach, men jag tror mer att det mer blev samba trummässigt. Gitarrmässigt så är det inga effektpedaler alls på distfronten,
hälften är min brorsas gamla sprängda stärkare och andra hälften är min kassettporta som är vriden på max. Det hårdare soundet är väl ganska mycket en motreaktion mot mina gamla grejer som ofta har haft akustiska gitarrer och varit ganska lugna låtar.
Det senaste året har jag också snöat in hårdare på typ käng, slayer, bathory, darkthrone och mer noisegrejer, typ utmarkenband.
och ENTOMBED!!!

MM: Så vi kan förvänta oss mer blast beats och väggar av brus i fortsättningen då?

EK: Njaaa, var tänkt att jag skulle börja med något synthigt men ångrade mig. Inte lönt att försöka tävla med Erik Enocksson - Apan och Råd Kjetil Senza Testa - Abyssén
blir nog akustiska gitarrer och grejer.

MM: Nya eller gamla Darkthrone?

EK: Bra fråga
Tycker nog ändå att Panzerfaust är deras bästa platta men gillar Motörheadgrejerna.
Jag undrar vad nya albumet blir. Läste någonstans att det skulle bli långa låtar.

MM: Vilket land har den bästa d-takten? Eller stad om du föredrar det.

EK: Jag tror att det fina är att alla trummisar spelar sjukt olika. Men gillar mest det gamla och sladdriga typ Anti Cimex, Shitlickers, Mob 47, Discharge, Terveet Kädet.

MM: Vi kan väl prata lite om Salenko? När och hur startade det bandet?

EK: Det startade typ 2009 av mig och Victor. Vi tog med Per och Albin ganska snart och Gustaf kom och gick några gånger innan han blev med på livstid. Grundidén har väl alltid varit gitarrbaserad pop. Jag tror att alla i bandet gillar Cult of Luna, Deerhunter, Bear Quartet och Kraftwerk.
Vi håller förresten på att spela in ett album som vi tänkte ge ut själva via Periferin på vinyl.

MM: Glada nyheter, blir det en ep eller lp?

EK: LP!

MM: Slå på stort direkt. Har ni något preliminärt releasedatum eller får det bli när det blir?

EK: Det blir när det blir. Det är en del kvar att spela in.

MM: Hur hinner du med att ha två band och samtidigt vara med och driva Periferin? Sover du aldrig?

EK: Haha är ju med i Üni Foreman också. Det brukar funka rätt bra för det mesta, ibland kan det vara extremt stressigt.

MM: Lägger du ner lika mycket tid på alla banden eller har du ett projekt som ligger närmst hjärtat? Tänk på vad du säger nu så du inte sårar några bandmedlemmar.

EK: Haha, näe egentligen inte men vissa projekt får mer fokus under vissa perioder.

MM: Jag väntar spänt på att du ska starta ett Darkthrone-coverband.

EK: Hehe får ta och fixa ett dubbelstamp först.

MM: Jag känner mig ganska nöjd nu faktiskt, vill fråga något om Skellektronika men vi skippar det för din skull. Har du något du vill tillägga?

EK: Näe, egentlgien inte! Kom nyss på att jag ju fan släpper idag haha, måste dra och kopiera lite kassetter snart.

MM: Haha så var det där med att ha så många projekt samtidigt. Tack för intervjun.

EK: Hehe, tack själv!

lördag 30 juni 2012

Misärmanufakteriet talar ut: Om spex.

Sedan tidernas begynnelse har det spexats i musik, vare sig det görs med glimten i ögat och med en antydan av seriositet som Doktor Kosmos eller Massgrav eller för att driva vidare på normer som Macabre med sin hillbilly-grindcore. Det spexas friskt i alla genrer, vissa gör det bra, vissa får en bara att önska att man vore helt oemottaglig för något som ens kan liknas vid humor. När Adrenalin OD skriver sånger om rockande bensinstationer drar jag på smilbanden och tycker minsann att det är riktigt charmigt. När jag däremot bevittnade magplasket NOFX på förra årets Malmöfestival kände jag bara att jag lika gärna hade kunnat sitta i publiken på en Stefan & Krister-föreställning. Det finns en fin balans mellan småcharmigt och svensk buskis med andra ord. Igår bevittnade däremot något som fick min spexameter att explodera av överbelastning. Jag och Maran bestämde oss för att skjuta upp allt vad flyttstädning och ansvar heter och bege oss ut i Malmö-stau, tydligen skulle det bjudas på "sjuttiotalsdoom" i form av Saturnalia Temple på Moriskan. Hon beskrev bandet ungefär såhär, "inte lika mycket ABBA som Ghost, mer som Devil's Blood fast utan dålig sång". Vederbörande hade ju aldrig hört bandet så jag fick ta henne på orden. Efter att ha suttit ett tag på Moriskan kliver då bandet upp på scen, gitarristen/sångaren ser absolut ut som om han precis steg ur en tidsmaskin från 70-talet med sina utsvängda byxor och sin kråsskjorta, men detta har inget med det så kallade spexet att göra, jag kommer till den delen. När bandet väl börjar spela fylls rummet med ritualisk doom med en smula psykadelisk rock ala Earthless vilket faller mig i smaken. Riffen är långsamma och släpande med mycket effekter, basen är tung och monton och bankar sig in i huvudet som en envis hackspett och trummorna släpar längs trumhinnorna som en len släpsten. Detta toppas med ritualisk mantra-liknande sång och då och då några demoniska avgrundsvrål, en mycket bra kombination. Jag kan till och med dra det så långt som att säga att sångarens utstyrsel passar musiken utmärkt då det får honom att likna en mässande trollkarl i full färd med att förhäxa sin publik. Det dröjer inte många rymdsolon förrän jag finner mig lätt gungande nöjt på plats. intet ont anande om vad som komma skall. Så där står jag alltså i min egen lilla bubbla och njooter av musiken när den helt plötsligt upphör cirkus 40 minuter in setet. Till min stora förvåning ser jag gitarristen/sångaren göra djävulshornen mot ett par tjutande herrar i publiken samtidigt som trummisen bestämmer sig för att ta ett snurra-på-trummpinnarna-mellan-fingrarna-break innan låten fortskrider igen och stenansikterna åker på igen. Detta avbrott är över på mindre än tio sekunder men nu är magin som helt bortblåst och jag och Maran står bara och gapar. Min hjärna kan inte ta in det som nyss hänt, det går bara inte. Nu kan detta låta som en petitess och en stor överdrift från min sida men jag lovar dig kära läsare att detta är exakt så jag kände.Tänk dig att Al Cisneros avbryter Dopesmoker 30 minuter in i låten för att dra ett fis-skämt eller att Erik Danielsson bestämmer för att passagen till avslutet i Waters of Ain passar utmärkt för att dra en limmerick om katter. Man gör bara inte så.

Så för att summera upp det hela, lämna spexet hemma om någon därute funderar på att starta upp ett seriöst ockult rockband. Och tack Saturnalia Temple för en annars trevlig spelning.

(Och så bjuder vi på en skojig bild med.)

torsdag 28 juni 2012

DJ-beslutsångesten

Jag jobbar i en butik, som ligger lite sådär i utkanten av Malmö. Lite sådär PRECIS i någon slags radioskugga. Eftersom allt ska vara så jävla modernt nu för tiden har vi en ljudanläggning där också. Tanken med detta är väl att kunderna inte ska höra sina egna flåsningar och väsande när de springer in 3 sekunder innan stängning för att handla något som egentligen inte alls är jätteviktigt. Denna ljudanläggning har gjort mitt egentligen ganska stimulerande, omväxlande, och roliga arbete, till ett smärre helvete. Vi får nämligen bara in två radiokanaler.

Den ena heter Din Gata, och försöker vara lite hipp för ungdomar här i Malmö osv. De utger sig för att vara en hiphop/r'n'b-kanal, men givetvis spelar de bara kommersiellt skit. Helst med så många fuck/ass/bitch/osv. i som möjligt. Gärna så många så att man måste stå och skämmas när Tant Agda kommer in och ska handla mat till sin lilla katt.
Den andra kanalen är Rockklassiker. De där som säger: "Lyssnar du på Celine Dion? DRA ÅT HELVETE!", men som i själva verket spelar ganska mesig gammal hårdrock. Helst samma låtar varenda dag också. Och så lite Maiden då och då. Jag tycker kanalen är ganska överkomlig, men min chef tycker den är för skränig, och brukar byta.
Och eftersom inget av det här är optimalt, så har min chef köpt lite skivor, som omväxling liksom. Typ Absolute Love 2004, Absolute Dance 2010, Absolute Svenska Hits, osv. Som att det skulle göra mitt lidande lite mildare.

Efter lite fint framlagda förslag från både mig och min kollega, har vi lyckats införa Spotify på jobbet. "JAAAA, NU KÖR VI, JAG SKA FRÄLSA HELA VÄRLDEN!", tänker man ju då. Tills man upptäcker att mycket av den musik man lyssnar på är så cool och underground att den inte ens finns på Spotify. Jag visualiserade ju mig själv att jag stod på en halmbal, med en kanin runt halsen, och dödsdyrkade To Her Darkness, men detta får jag nog lägga på hyllan.

Jag tar det här på största allvar, och håller i stundens hetta på med att göra en playlist. Eftersom majoriteten av de människor som ska utsättas för detta projekt är vanliga Svenssons, så är det största kriteriet antagligen att det ska vara rensång. Det utesluter nästan all bra musik.

Det finns ju klanen där experimentella-provokatörer-med-tveksam-politisk-åsikt a la Death In June regerar. Jag känner att det här kunde varit perfekt för syftet bakgrundsmusik. Lite akustiskt och folkigt, med en mysgubbes röst som man ibland blir lite plaskig i underkläderna av. Men då kvarstår faktumet, lyssnar folk på texterna när de lallar runt i en butik och tittar? Fattar folk överhuvudtaget att det kan tolkas som nazi-romantik? Fattar folk överhuvudtaget vad syftet med att provocera är? Är det ens lönt att hålla på att tänka så? Med tanke på att man hittar trehundrafemtioelva klipp på Youtube med till synes halvt normala 4-åringar som sjunger "COME ON RUDE BOY-BOY CAN YOU GET IT UP?!", så känns ju fan ingenting värt att leva för.

Helst av allt skulle jag vilja lyssna på Bengt Andersson hela dagarna. Men han finns inte heller på Spotify.

(Vi har i alla fall likadana livsåskådningar)

tisdag 26 juni 2012

Necrovation - Sepulchreal

Idag är det officiellt releasedatum för Necrovations självbetitlade andra album och för att dödens evangelium ska nå ut till varje hushåll har bandet lagt upp en låt från skivan till vårt förfogande. Eftersom blogger snarare kan liknas vid ett virus med irriterande symptom snarare än ett högteknologiskt medel för nyheter och kommunikation får ni helt enkelt surfa in på låten genom bandets Soundcloud.
Skivan beställs som redan nämnts via Agonia Records, ritualljus och blod säljs separat på ditt närmsta Rusta och Coop. Såhär ser förresten skivan ut, blått är flott.





tisdag 19 juni 2012

Degial - Ny låt.

Dödens fanbärare Degial har släppt en låt från deras kommande skiva "Death's Striking Wings" som släpps på CD den 29e juni. Om man som jag är vinylmongo får man tyvärr vänta ett tag till innan hungern kan stillas, något releasedatum för vinylutgåvan är ännu inte klart. 





torsdag 7 juni 2012

En present från Femtekolonnare.


Nu kan alla som är allergiska eller på något sätt har fördomar mot kassetter ladda ner samtliga hits från Femtekolonnare's senaste alster, Välkommen till Växjö, på deras lastfm. Perfekt att lyssna på i iPoden när du vill "springa snabbare" höhö. För er som ännu inte införskaffat kassetten föreslår jag att ni surfar in på Ingen Våg och beställer en snabbare än du kan säga "D-takt".

söndag 3 juni 2012

Muskelrock 101.

Polares uttalande om en av helgens händelser.


"han hade vaknat på scenområdet och såg att hans polare mittemot satt däckad i rullstol så han hade pekat och garvat så han vaknade. så frågade han vafan han gått och blivit cp för så bad han honom kolla på sig själv så satt han i en själv. hade ingen aning om vart han hittat den."


(Relevant bild)

söndag 27 maj 2012

Release The Bats går i graven.

Många har säkert redan hört talas om detta men vi är lite efter här på Misären så det får gå ändå. Efter 10 års tjänstgöring i den svenska noise- och undergroundscenen har Release The Bats beslutat sig för att kasta in handduken, på hemsidan finns ett utförligt avskedsbrev om anledningen och vad som kommer hända med webshopen. Avskedet firas med två nya släpp, en samlings-lp med noiseakter från Sveriges alla hörn som fått det passande namnet "Sverige". Den andra är en sjutummare med Timeless Reality som verkar vara ett nytt projekt från bandet. Vi bjuder självklart på smakprov så att ni inte köper fladdermusen i säcken.




fredag 25 maj 2012

Mode ur Satans rövhål

Nu är det sommar och sol, och om man likt en gammal snuskgubbe med kalasmage inte kan få nog och tuttar, rövar, och kukar, så bör man beställa Henrik Möllers nya tröja. 120 pix vill han ha för den, och du beställer genom att typ kontakta honom på Facebook eller något.



Henrik hälsar att om ni inte köper hans tröja så dödar han er. Och att om han inte får dem sålt, så ska han sy ihop dem till ett jättestort mjukisdjur att sjösätta i Pildammsparken. Vilken entrepenör!

torsdag 24 maj 2012

Necrovation - Necrovation


Skånes egna dödsgossar Necrovation annonserade nyligen att man nu kan förhandsboka deras kommande LP "Necrovation" från Agonia Records. Av en ren slump fick jag chansen att höra lite av materialet i studion och det lät lovande som fän. Så släng iväg en beställning nu, risken finns att de tar slut snabbare än du hinner säga "SPIDDEKAUGA". Disgusting spiddekauga.

Ave!

söndag 13 maj 2012

In league with SS(atan)

För er som har missat den glada(?) nyheten så tänkte jag att jag kan dra den här med. Jag och Maran har slagit våra sjuka huvuden ihop med Situation Skitstörd och kommer således få träna på att multitaska vårt bloggande. Så om ni helt enkelt inte kan få nog av våra förgyllda ord och sjuka upptåg så kan ni numera läsa våra anekdoter på hela två bloggar. Bra va?

Mitt debutinlägg ligger redan nu uppe för allmän beskådan och förtret, det inlägget hittar ni här. Förvänta er att Maran slänger upp lite galla hon med snart. 



måndag 7 maj 2012

At war with postverket.

Man skulle kunna tro att jag och Maran har ett idylliskt förhållande, jag har precis börjat få henne att uppskatta Iron Maiden och så länge jag lagar potatismos en gång i månaden är allt frid och fröjd. Men det finns en sak som ligger som ett svart orosmoln över hela vår oheliga union, varenda jävla gång vi beställer något tillsammans är det något som går snett. Lika säkert som att Lemmy's shorts kommer dyka upp i folks mardrömmar så kommer vi ständigt att dras med försenade och uteblivna beställningar. Det jag försöker säga är: jag vill ha min jävla Watain-box! Alla som har fått sina kommer jag betrakta som dödsfiender tills den dagen en nerblodad avi ligger på golvet när jag kommer hem.

(Arg katt är arg.)

söndag 6 maj 2012

Sleep @ Amager Bio

Det är med stor förväntan men med en viss oro som jag korsar sundet till grannlandet denna fredagkväll. Det är inte så att jag ogillar Danmark som land, det är bara det att det ligger så jävla nära Sverige men ingenting stämmer överens med det som vi är vana vid, upp-och-ner-landet helt enkelt. Jämför det med att ha en Narnia-garderob i ditt sovrum, fast en garderob som tar dig till ett betydligt mer alkohol- och drogliberalt Narnia. Ikväll gästas garderoben dessutom av legendariska Sleep så det är bara att kliva över tröskeln in i det okända.
Varken jag eller mitt färdsällskap har varit i den stadsdel som Amager Bio verkar ligga i och ingen av oss har någon koll på hur vi tar oss dit, det går bra nu. Som tur är hittar vi ett gäng hippies som har en utskriven karta och verkar ha koll på vart vi ska. Vi hoppar på samma buss och följer efter på säkert avstånd, sällskapets byxor är lite väl utsvängda för att man ska kunna riskera att ses tillsammans. När vi väl hittar fram sitter en hord patch-beklädda danskar och svenskar och sörplar på öl och röker obekymrat på sina jointar, som sig bör. Lokalen är enorm och scenen och högtalarna bådar gott inför kvällen.
Förbandet, A Storm of Light, börjar spela men publiken är svårflörtad och bara några få verkar finna det intressant. Att vara förband när 90 % av publiken vill att man ska gå av scenen så att Sleep ska få mer speltid kanske inte är de bästa förutsättningarna. Hade det varit en annan dag och en annan plats hade jag kanske uppskattat framträdandet men ikväll är jag bara intresserad av Sleep. Min kompis beskrev deras framträdande som "ett doomigt Nickleback", ganska slående faktiskt. Till slut går bandet av scenen och alla front row bangers börjar strömma mot scenen medans andra strömmar mot baren för att fukta strupen.
Plötsligt dyker Carl Sagans nuna upp på den stora backdropen och börjar jiddra om stjärnor, planeter och alla ting som är kosmiska. Några minuter senare dyker ett par roddare upp och börjar fiddla med instrumenten (öppet för tolkning). Sleep har inte ens gått på scenen men jag känner redan nu på mig att detta kommer bli något för historieböckerna att skriva om. När till slut Al "Barbapappa" Cisnero, Matt "Gravidmage" Pike och Jason "Snubben från Neurosis" Roeder gör entré är energin i lokalen så påtaglig och statisk att varenda undangömd joint riskerar att självantända. Och likt en raket som lyfter av mot rymden låter stonergudarna de första tonerna till eposet Dopesmoker ljuda ut över lokalen och ta med publiken på en monumental resa in i riff-rymden. Vid detta tillfälle har min hjärna redan pulveriserats till stjärnstoft och jag låter min kropp och sinne vaggas fram och tillbaka av de vågor av riff som slår fram och tillbaka mot publikhavet. Hitlåtar som Dragonaut, From Beyond, Inside the Sun och Aquarian bränns av och varvas med olika partier ur Dopesmoker vilket får undertecknad att bli en aning förvirrad. När sista låten slutligen fade:ar ut i rundgång och trion lämnar podiet är jag så mörbultad att jag funderar på om jag någon gång under spelningen blev överkörd av en asteroid utan att märka det. Allt jag vet är att jag har varit med om något av det bästa jag någonsin bevittnat i konsertvägar och att det nog dröjer ett tag innan jag lämnar Sleep-rusets omloppsbana och sätter fötterna på jorden igen.


Tyvärr blev det inga bilder eller filmsnuttar denna gången så jag snor helt enkelt och oförskämt en video från youtube. Tills nästa gång, Hail den mäktiga rymden!




torsdag 19 april 2012

Torture Chain piskar upp stämningen.

Jänkarna i Torture Chain har hittills släppt tre kassetter som alla har piskat upp många andra band i samma genre. Nu har de släppt en ny kassett vid namn Time is but a doorway to the incinerator och fy fan i helvete säger jag bara, vilken kraft vilken styrka som Raneslid hade sagt. Eftersom kassetten redan verkar vara slutsåld tänkte jag slänga upp en länk till albumet som du hittar här. Det är din plikt som människohatare att lyssna på denna skiva och hytta din näve mot solen tills dess strålar blockeras. Omslaget är för övrigt helt fantastiskt. Ska det föreställa en snubbe i kosmiska solbrillor och i så fall, vart fan får jag tag på sådana? Kosmish sunglasses, not Emperor-sunglasses, mäktigt.

lördag 14 april 2012

Nitad - Rastlös och Vild


Genre: Punk/Hardcore
Bolag: Mourningwood Records
Utgivningsår: 2012
Format: Vinyl
Redan på Nitad's förra alster "En Ding Ding Värld" kunde man ana att Stockholms mest nihilistiska punk-kvartett var på väg mot ett lite annorlundare sound. Ljudbilden var betydligt smutsigare än vanligt och låtarna kändes mer komplexa i sin uppbyggnad. Den nya fullängdaren "Rastlös och Vild" fortsätter i samma spår. Det låter som att bandet har vaknat upp på en soptipp, blivit tvugna att gräva fram sina instrument under flera lager skit och bråte och sen spelat in en skiva om sin upplevelse, surare än ättik och garanterat med en bakfylla från helvetet. Vissa låtar får mina tankar att dra sig till band som Drunkdriver och på avslutningsspåret (som inte verkar finnas med i låtlistan) maler man på på ett skevt och dissonant sätt som får mig att tänka på Brainbombs. Rent textmässigt har det dock inte hänt så mycket. Modde fortsätter att spy ut sitt hat mot allt och alla, han är arg på sin egen trista vardag, TV:n är fortfarande ett jävla hjärntvättningsredskap, medelsvenssons är fortfarande en skock idiotiska får och raggare är fortfarande "a bunch of motherfuckers". Albumtiteln summerar hela skivan bra, det är en rastlös och vild samling hatiska hardcorehymner som sparkar in din dörr och pissar i ditt morgonkaffe. Hatet finns fortfarande där och så länge Nitad har sitt hat kommer de fortsätta dela ut sparkar och slag åt alla håll och kanter.
Höjdpunkter: Vill Inte Vara Med, Idioter, avslutningslåten.
Betyg: 7/10

onsdag 11 april 2012

Watain - Opus Diaboli TRAILER

Som vi tidigare nämnt gick Watain för ett tag sedan ut med att de skulle släppa en dvd, med rörliga bilder från konserten på Münchenbryggeriet, samt en dokumentär om bandet i fråga. Vi pratade lite skämtsamt om att den skulle innehålla coola saker som motorcyklar och vargar, och tja... Det är ju inte långt ifrån:



Med den ljussättningen och skådespelartalangen, så kanske man borde invänta en musikvideo ganska snart. Vi börjar i alla fall att vänta med spänning på dvd:n.

tisdag 10 april 2012

10/4 - Iceage + Lower @ Inkonst, Malmö

Vid det här laget borde ni veta att Iceage är Misärens favoritgossar. Så när vi fick reda på att de skulle spela i Malmö svor vi heligt på att se dem. Trots en heldag tillägnad regnkaosets högre makter, och en H. som låg sjuk (läs: nästintill döende) i soffan, tog vi oss ut till Inkonst. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Att band börjar spela sent är ju mer regel än undantag, men lite drygt är det när man kommer fashionabelt sent, och ändå får vänta två timmar innan det händer något.

Men sen jädrar drog rökmaskinen igång. Och upp på scen kom Lower, ett annat danskt band som varken jag eller H. ens hört tidigare, så vi hade ingen aning om vad vi skulle förvänta oss. Det lät dock för kvällen riktigt bra, men det kan ha varit trummisen som slog så hårt att man trodde trumsetet skulle falla i bitar, eller faktumet att rökmaskinen sprutade mig rakt i ansiktet så jag fick vissa synvillor. Kombinera inte kontaktlinser och rökmaskiner säger jag bara. 


Sedan kom de till synes lite nerknarkade och arroganta snorungarna vi väntat på. Och startar setet med en helt ny jävla låt som inte en kotte känner igen. VAFAN är det här för bedrägeri?! Nåja, nästa låt var också en ny låt, och den tredje likaså. Det kändes lite snopet, men de nya låtarna lät bra, så man spontanhyttade lite med näven i alla fall.

När de Ä-N-T-L-I-G-E-N körde en låt från New Brigade-skivan, kom röjgänget igång. En liten, men intensiv grupp bestående av mig, H., och två glada grabbar som delade ut en kassett till oss tidigare under kvällen. Förutsättningarna var inte så goda, scenen var liten men hög och intryckt i ett hörn, och det var pelare framför hela scenen, så det kändes som någon blandning mellan Finlandsfärjan och Akropolis. I vilket fall som helst, så blev nog sångaren lite glad/arg, för han började kasta runt mickstativets alla delar så de mest pretentiösa i publiken flyttade på sig. Sedan körde de någon ny låt. Sedan körde de superhitten You're Blessed, och strax därefter Count Me In. Det var allsång, kärleksknuffar, och gruppkram på slutet. Sedan gick de av scen. Detta var också fruktansvärt snopet. Precis som att du hjälpt mormor med att baka världens godaste kaka, men sen får du inte äta den. Jag svär på att om de hade spelat längre, så hade något magiskt hänt. Men nu gjorde det ju inte det. Tack och hej liksom.

tisdag 20 mars 2012

Misärmanufakteriets relationsråd # 1

Vad gör ni som par när ni planerar på att flytta in under samma tak och Watain släpper en ny limiterad DVD- och vinylbox? Delar ni solidariskt på en box och gör upp en plan för vem som får vårdnad om den medan den andre får spendera tusentals kronor på terapibehandlingar om allt skulle fara käpprätt åt helvete? Självklart inte, ni beställer givetvis varsin. Vad trodde du egentligen?

Boxen innehåller förutom en live-dvd från deras 13 års jubileums-spelning i Stockholm även två 12 tums-vinyler och två cd-skivor med inspelningar från konserten samt lite annat tingeltangel och beställs här. Det fanns även en paketdeal där en t-shirt ingick men både jag och Maran avfärdade den ganska snabbt som "ful marknadströja". Om du någonsin har varit på Holje marknad i Olofström så förstår du vad jag menar.

Sworn to the överkonsumtion.




måndag 19 mars 2012

Iceage: Hårresande nyheter.

Ni är alla familjära med det danska lofi/post-punk/wallawalla-bandet Iceage hoppas jag? Bra då behöver vi inte gå igenom någon grundlig introduktion, vi kan väl nämna att deras skiva New Brigades var årets bästa skiva 2011, enligt undertecknad då alltså. Sedan New Brigades släpptes verkar det som att bandet ständigt har växt i popularitet med turneringar i England, USA, Japan och spelningar på Roskildefestivalen. Men nu har gossarna tagit sitt kändisskap till kosmiska nivåer. Nu kan man nämligen beställa en hårlock från valfri medlem från deras webshop. Ja du hörde rätt, för 10 ynka euro kan man förverkliga sina tonårsförälskelsedrömmar med en lock från din favoritmedlems hjässa. Pompöst och idiotiskt eller ett genialiskt sätt att driva med "scenen"? Det är upp till var och en att bestämma, det kan lika gärna ha varit en idé som uppstått efter lite väl mycket hasch. Danskar upphör aldrig att förvåna.


(Bild på svallet. Mörkt och mjällfritt.)

Förutom att dela med sig av sina döda celler kommer de även att dra ut på en mini-turné i april. Datumen är saxade från ett superhemligt forum.

Iceage/Lower Skandinavia tour:
5/4 - Knuudes Linja, Helsinki - Kylmä Sota
7/4 - Debaser, Stockholm - Munnen
8/4 - Skjul Fyra Sex, Göteborg
9/4 - Århus
10/4 - Inkonst, Malmö
11/4 - Revolver, Oslo
12/4 - Landmark, Bergen - Dark Times
13/4 - Grottene, Stavanger

söndag 11 mars 2012

Söndagsskola of doom.

Och folk påstår att religion inte är skadligt. J-Ö-S-S-E-S Jösses skjut mig nu.

torsdag 8 mars 2012

Knullkraft släpper nytt.

Knullkraft var en av de bättre akterna på Traumafestivalen som gick av stapeln i Malmö i november förra året. Deras frenetiska liveframträdande och absurt hårda Power Electronics fick väggar att rämna och folk att falla ner på knä i ren och skär fruktan, kanske inte riktigt så det gick till men hårt som fan var det i alla fall. Jag minns att jag blev besviken över att de inte hade några skivor som man kunde köpa, ville ju ha något minne som bevis på vad jag hade överlevt. Men nu har de i alla fall släppt en ny kassett vid namn Förnedringsnormen. Kassetten släpps på Narcolepsia och går att beställa här! Knullnoise is law!



Och som en liten bonus slänger jag in en video ifrån spelningen i Malmö. För övrigt var det tal om att denna skulle släppas som en live-kassett men jag har inte hört något på ett bra tag nu. Om någon där ute sitter på information så får ni gärna hojta till. Jag kan bjuda på en kopp kaffe i gengäld.

tisdag 28 februari 2012

Misärhumoristerna.

En kompis la nyss upp den här bilden på Facebook. Detta kittlade både min och Maran's skrattkistor och självklart kunde vi inte låta bli att ge oss in i leken. Några av de de bästa kreationerna var:

Deathspell Omega3
Karpathian Forell
Siksystem
Fesk Noire
Cult of Tuna
osv osv.

Mycket underhållande. I övrigt var er kära propagandaminister i kungliga hufvudstaden i helgen, det spisades bland annat vinyljakt på Trash Palace och hård rock på Debaser. Ska försöka lägga upp en mer avslöjande analys av helgens bravader under veckan men än så länge har jag nog inte hämtat mig ordentligt. Skyller på lokföraren som försov sig i måndags så mitt tåg var försenat. Det var alles för denna gången.

Hail and pilk!


söndag 12 februari 2012

Watain? Pfft.

Här har ni Sveriges framtida Black Metal-krigare.


Det är fan inte vem som helst som kan få en knall-orange tröja att funka i dessa sammanhang, hatten av. Är ni inte övertygade? Kolla bara in dessa bandbilderna.


Ord är överflödiga. Hail The True Dö!

fredag 10 februari 2012

Chicagojazzen - Övik/Jörn


Genre: Ambient/Drone/Noise
Bolag: Ominous Recordings
Utgivningsår: 2011
Format: Kassett
På Chicagojazzens senaste kassett, Övik/Jörn, har dansskorna tagits av och spelemännens har stämt ner sina instrument till moll. Det glada Doktor Komsos-aktiga soundet jag förälskade mig i på fullängdaren Misantropi För Nybörjare är som bortblåst. De dansanta slagdängorna är som bortblåsta och istället har man valt att fokusera på de mer lugna och deppiga låtarna. Sound tenderar till att dras mer åt det ambienta än det popiga, det flörtas även friskt med noise/drone-genren och även black metal av den slöare och sorgsnare sorten. Om Misantropi För Nybörjare var partydängan på festen så är Övik/Jörn definitivt albumet att dansa tryckare till, eller avundsjukt sitta i ett hörn och kolla på de lyckliga paren med hat och avsky om man föredrar det. När Övik/Jörn har spelats klart har inte en glad ton hörts över dansbanan och inte ett öga har lämnats torrt.
Men blir det inte väldigt spretigt när varje nytt släpp är så olikt det förra? Vissa skulle säkert tycka det men jag tycker att det görs på ett sätt som fint och smidigt syr samman säcken. Dessutom tycker jag att en stor fördel med Chigacojazzen är att man aldrig riktigt vet vad som väntar en, det är lika spännande varje gång en ny kassett kommer. Där andra musiker har målat in sig i ett hörn har Erik ett öppet fält framför sig där det alltid finns rum för att experimentera. Jag hoppas på att bli lika överraskad när nästa släpp kommer och tills dess har jag en minst sagt bred repetoar att skratta och gråta till.
Betyg: 7/10
Höjdpunkter: A-sidan med sitt mystiska intro och sin mörka stämning faller mig mest i smaken. Passar utmärkt att spela i bilen på en skogsväg en mörk vinterkväll.