Bolag: Inget
Format: Mp3
För ett tag sedan damp det ner ett mail från Jönköpings-bandet Deserted Avenues i Manufakteriet's inkorg med en förfrågan om jag kunde tänka mig att recensera deras skiva Hope. I mailet fanns det en bifogad länk till skivan på Spotify. Det sistnämnda är anledningen till att det tog så lång tid för denna recension att se dagens ljus. Det är nämligen så att undertecknad skyr Spotify som pesten. Om ni undrar varför kan jag ju säga att redan efter två låtar fick jag lust att spränga datorn, kontrasterna mellan Deserted Avenues bitterljuva shoegaze och Swedbanks pinsamma försök till rap i sina reklamer blev för stor. För mig är helheten i en skiva väldigt viktig, speciellt när det kommer till shoegaze och andra närliggande genrer. Tack och lov kunde jag ladda ner skivan via bandets Bandcamp och lyssna på den i sin helhet utan avbrott.
Efter en första genomlyssning kände jag mig genast mer avslappnad och Spotify-ilskan var som bortblåst, bara det är en bedrift. Och det är precis sån musik som Deserted Avenues spelar, lugn och avslappnande shoegaze som stundvis flörtar med den närliggande post-rocken, jag tänker band som This Will Destroy You, Caspian osv. Det är välspelat och genomtänkt, effektpedaler används smart och på väl utvalda ställen för att ge musiken ett lyft. Bäst blir det när musiken byggs upp för att slå ut i allsköns prakt på det där sättet som bara bra shoegaze och post-rock kan. Om det är något jag kan påpeka är det att sången stundvis kan vara lite platt i jämförelse med musiken. Det funkar när skivan består av fyra låtar men hade skivan varit längre och bestått av kanske tio låtar hade jag gärna sett lite mer variation i sången. Mer körer och stämmor som i titelspåret och jag är säker på att nästa skiva blir en succé.
I stora drag är Hope en skiva jag ångrar att jag väntade så länge med att lyssna in mig på och jag ser fram emot nästa släpp. Men då vill jag gärna se att det blir i fysiskt format.
Betyd: 7/10
Höjdpunkter: I never wrote a letter back home