Vid det här laget borde ni veta att Iceage är Misärens favoritgossar. Så när vi fick reda på att de skulle spela i Malmö svor vi heligt på att se dem. Trots en heldag tillägnad regnkaosets högre makter, och en H. som låg sjuk (läs: nästintill döende) i soffan, tog vi oss ut till Inkonst. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Att band börjar spela sent är ju mer regel än undantag, men lite drygt är det när man kommer fashionabelt sent, och ändå får vänta två timmar innan det händer något.
Men sen jädrar drog rökmaskinen igång. Och upp på scen kom Lower, ett annat danskt band som varken jag eller H. ens hört tidigare, så vi hade ingen aning om vad vi skulle förvänta oss. Det lät dock för kvällen riktigt bra, men det kan ha varit trummisen som slog så hårt att man trodde trumsetet skulle falla i bitar, eller faktumet att rökmaskinen sprutade mig rakt i ansiktet så jag fick vissa synvillor. Kombinera inte kontaktlinser och rökmaskiner säger jag bara.
Sedan kom de till synes lite nerknarkade och arroganta snorungarna vi väntat på. Och startar setet med en helt ny jävla låt som inte en kotte känner igen. VAFAN är det här för bedrägeri?! Nåja, nästa låt var också en ny låt, och den tredje likaså. Det kändes lite snopet, men de nya låtarna lät bra, så man spontanhyttade lite med näven i alla fall.
När de Ä-N-T-L-I-G-E-N körde en låt från New Brigade-skivan, kom röjgänget igång. En liten, men intensiv grupp bestående av mig, H., och två glada grabbar som delade ut en kassett till oss tidigare under kvällen. Förutsättningarna var inte så goda, scenen var liten men hög och intryckt i ett hörn, och det var pelare framför hela scenen, så det kändes som någon blandning mellan Finlandsfärjan och Akropolis. I vilket fall som helst, så blev nog sångaren lite glad/arg, för han började kasta runt mickstativets alla delar så de mest pretentiösa i publiken flyttade på sig. Sedan körde de någon ny låt. Sedan körde de superhitten You're Blessed, och strax därefter Count Me In. Det var allsång, kärleksknuffar, och gruppkram på slutet. Sedan gick de av scen. Detta var också fruktansvärt snopet. Precis som att du hjälpt mormor med att baka världens godaste kaka, men sen får du inte äta den. Jag svär på att om de hade spelat längre, så hade något magiskt hänt. Men nu gjorde det ju inte det. Tack och hej liksom.
När de Ä-N-T-L-I-G-E-N körde en låt från New Brigade-skivan, kom röjgänget igång. En liten, men intensiv grupp bestående av mig, H., och två glada grabbar som delade ut en kassett till oss tidigare under kvällen. Förutsättningarna var inte så goda, scenen var liten men hög och intryckt i ett hörn, och det var pelare framför hela scenen, så det kändes som någon blandning mellan Finlandsfärjan och Akropolis. I vilket fall som helst, så blev nog sångaren lite glad/arg, för han började kasta runt mickstativets alla delar så de mest pretentiösa i publiken flyttade på sig. Sedan körde de någon ny låt. Sedan körde de superhitten You're Blessed, och strax därefter Count Me In. Det var allsång, kärleksknuffar, och gruppkram på slutet. Sedan gick de av scen. Detta var också fruktansvärt snopet. Precis som att du hjälpt mormor med att baka världens godaste kaka, men sen får du inte äta den. Jag svär på att om de hade spelat längre, så hade något magiskt hänt. Men nu gjorde det ju inte det. Tack och hej liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar