Misärmanufakteriet talar ut: Om spex.

Sedan tidernas begynnelse har det spexats i musik, vare sig det görs med glimten i ögat och med en antydan av seriositet som Doktor Kosmos eller Massgrav eller för att driva vidare på normer som Macabre med sin hillbilly-grindcore. Det spexas friskt i alla genrer, vissa gör det bra, vissa får en bara att önska att man vore helt oemottaglig för något som ens kan liknas vid humor. När Adrenalin OD skriver sånger om rockande bensinstationer drar jag på smilbanden och tycker minsann att det är riktigt charmigt. När jag däremot bevittnade magplasket NOFX på förra årets Malmöfestival kände jag bara att jag lika gärna hade kunnat sitta i publiken på en Stefan & Krister-föreställning. Det finns en fin balans mellan småcharmigt och svensk buskis med andra ord. Igår bevittnade däremot något som fick min spexameter att explodera av överbelastning. Jag och Maran bestämde oss för att skjuta upp allt vad flyttstädning och ansvar heter och bege oss ut i Malmö-stau, tydligen skulle det bjudas på "sjuttiotalsdoom" i form av Saturnalia Temple på Moriskan. Hon beskrev bandet ungefär såhär, "inte lika mycket ABBA som Ghost, mer som Devil's Blood fast utan dålig sång". Vederbörande hade ju aldrig hört bandet så jag fick ta henne på orden. Efter att ha suttit ett tag på Moriskan kliver då bandet upp på scen, gitarristen/sångaren ser absolut ut som om han precis steg ur en tidsmaskin från 70-talet med sina utsvängda byxor och sin kråsskjorta, men detta har inget med det så kallade spexet att göra, jag kommer till den delen. När bandet väl börjar spela fylls rummet med ritualisk doom med en smula psykadelisk rock ala Earthless vilket faller mig i smaken. Riffen är långsamma och släpande med mycket effekter, basen är tung och monton och bankar sig in i huvudet som en envis hackspett och trummorna släpar längs trumhinnorna som en len släpsten. Detta toppas med ritualisk mantra-liknande sång och då och då några demoniska avgrundsvrål, en mycket bra kombination. Jag kan till och med dra det så långt som att säga att sångarens utstyrsel passar musiken utmärkt då det får honom att likna en mässande trollkarl i full färd med att förhäxa sin publik. Det dröjer inte många rymdsolon förrän jag finner mig lätt gungande nöjt på plats. intet ont anande om vad som komma skall. Så där står jag alltså i min egen lilla bubbla och njooter av musiken när den helt plötsligt upphör cirkus 40 minuter in setet. Till min stora förvåning ser jag gitarristen/sångaren göra djävulshornen mot ett par tjutande herrar i publiken samtidigt som trummisen bestämmer sig för att ta ett snurra-på-trummpinnarna-mellan-fingrarna-break innan låten fortskrider igen och stenansikterna åker på igen. Detta avbrott är över på mindre än tio sekunder men nu är magin som helt bortblåst och jag och Maran står bara och gapar. Min hjärna kan inte ta in det som nyss hänt, det går bara inte. Nu kan detta låta som en petitess och en stor överdrift från min sida men jag lovar dig kära läsare att detta är exakt så jag kände.Tänk dig att Al Cisneros avbryter Dopesmoker 30 minuter in i låten för att dra ett fis-skämt eller att Erik Danielsson bestämmer för att passagen till avslutet i Waters of Ain passar utmärkt för att dra en limmerick om katter. Man gör bara inte så.

Så för att summera upp det hela, lämna spexet hemma om någon därute funderar på att starta upp ett seriöst ockult rockband. Och tack Saturnalia Temple för en annars trevlig spelning.

(Och så bjuder vi på en skojig bild med.)

DJ-beslutsångesten

Jag jobbar i en butik, som ligger lite sådär i utkanten av Malmö. Lite sådär PRECIS i någon slags radioskugga. Eftersom allt ska vara så jävla modernt nu för tiden har vi en ljudanläggning där också. Tanken med detta är väl att kunderna inte ska höra sina egna flåsningar och väsande när de springer in 3 sekunder innan stängning för att handla något som egentligen inte alls är jätteviktigt. Denna ljudanläggning har gjort mitt egentligen ganska stimulerande, omväxlande, och roliga arbete, till ett smärre helvete. Vi får nämligen bara in två radiokanaler.

Den ena heter Din Gata, och försöker vara lite hipp för ungdomar här i Malmö osv. De utger sig för att vara en hiphop/r'n'b-kanal, men givetvis spelar de bara kommersiellt skit. Helst med så många fuck/ass/bitch/osv. i som möjligt. Gärna så många så att man måste stå och skämmas när Tant Agda kommer in och ska handla mat till sin lilla katt.
Den andra kanalen är Rockklassiker. De där som säger: "Lyssnar du på Celine Dion? DRA ÅT HELVETE!", men som i själva verket spelar ganska mesig gammal hårdrock. Helst samma låtar varenda dag också. Och så lite Maiden då och då. Jag tycker kanalen är ganska överkomlig, men min chef tycker den är för skränig, och brukar byta.
Och eftersom inget av det här är optimalt, så har min chef köpt lite skivor, som omväxling liksom. Typ Absolute Love 2004, Absolute Dance 2010, Absolute Svenska Hits, osv. Som att det skulle göra mitt lidande lite mildare.

Efter lite fint framlagda förslag från både mig och min kollega, har vi lyckats införa Spotify på jobbet. "JAAAA, NU KÖR VI, JAG SKA FRÄLSA HELA VÄRLDEN!", tänker man ju då. Tills man upptäcker att mycket av den musik man lyssnar på är så cool och underground att den inte ens finns på Spotify. Jag visualiserade ju mig själv att jag stod på en halmbal, med en kanin runt halsen, och dödsdyrkade To Her Darkness, men detta får jag nog lägga på hyllan.

Jag tar det här på största allvar, och håller i stundens hetta på med att göra en playlist. Eftersom majoriteten av de människor som ska utsättas för detta projekt är vanliga Svenssons, så är det största kriteriet antagligen att det ska vara rensång. Det utesluter nästan all bra musik.

Det finns ju klanen där experimentella-provokatörer-med-tveksam-politisk-åsikt a la Death In June regerar. Jag känner att det här kunde varit perfekt för syftet bakgrundsmusik. Lite akustiskt och folkigt, med en mysgubbes röst som man ibland blir lite plaskig i underkläderna av. Men då kvarstår faktumet, lyssnar folk på texterna när de lallar runt i en butik och tittar? Fattar folk överhuvudtaget att det kan tolkas som nazi-romantik? Fattar folk överhuvudtaget vad syftet med att provocera är? Är det ens lönt att hålla på att tänka så? Med tanke på att man hittar trehundrafemtioelva klipp på Youtube med till synes halvt normala 4-åringar som sjunger "COME ON RUDE BOY-BOY CAN YOU GET IT UP?!", så känns ju fan ingenting värt att leva för.

Helst av allt skulle jag vilja lyssna på Bengt Andersson hela dagarna. Men han finns inte heller på Spotify.

(Vi har i alla fall likadana livsåskådningar)

Necrovation - Sepulchreal

Idag är det officiellt releasedatum för Necrovations självbetitlade andra album och för att dödens evangelium ska nå ut till varje hushåll har bandet lagt upp en låt från skivan till vårt förfogande. Eftersom blogger snarare kan liknas vid ett virus med irriterande symptom snarare än ett högteknologiskt medel för nyheter och kommunikation får ni helt enkelt surfa in på låten genom bandets Soundcloud.
Skivan beställs som redan nämnts via Agonia Records, ritualljus och blod säljs separat på ditt närmsta Rusta och Coop. Såhär ser förresten skivan ut, blått är flott.

Degial - Ny låt.

Dödens fanbärare Degial har släppt en låt från deras kommande skiva "Death's Striking Wings" som släpps på CD den 29e juni. Om man som jag är vinylmongo får man tyvärr vänta ett tag till innan hungern kan stillas, något releasedatum för vinylutgåvan är ännu inte klart. 

En present från Femtekolonnare.

Nu kan alla som är allergiska eller på något sätt har fördomar mot kassetter ladda ner samtliga hits från Femtekolonnare's senaste alster, Välkommen till Växjö, på deras lastfm. Perfekt att lyssna på i iPoden när du vill "springa snabbare" höhö. För er som ännu inte införskaffat kassetten föreslår jag att ni surfar in på Ingen Våg och beställer en snabbare än du kan säga "D-takt".

Muskelrock 101.

Polares uttalande om en av helgens händelser.


"han hade vaknat på scenområdet och såg att hans polare mittemot satt däckad i rullstol så han hade pekat och garvat så han vaknade. så frågade han vafan han gått och blivit cp för så bad han honom kolla på sig själv så satt han i en själv. hade ingen aning om vart han hittat den."

(Relevant bild)