onsdag 20 februari 2013

"Det börjar urarta"

Sa någon på ett internetforum. "Börjar?!", tänker jag, och det är inte i positiv bemärkelse. Det handlar förstås om bandet Shining.

Förlåt Nicke-Kvarforth, men det är såhär - jag är lite trött på dig. En gång i tiden skulle jag inte ha haft något emot att ta diskutera livets mening med dig över en fredagsfolle. Jag tyckte Shining var ett okonventionellt band med duktiga musiker som skulle kunna ha fört med sig ett nytt tänk i den svenska metalscenen. Men det var för flera år sedan.

Om bandet Shining hade bestått av vem som helst som inte var du, så hade det säkert blivit så. Men du är ju du, och du var tvungen att skrika efter uppmärksamhet vartenda sekund bandet har funnits till. Först skulle du ta ditt liv och grejer på scen. Sedan hände det aldrig, folk tröttnade väl på att vänta, och intresset för Shining minskade något. Då drar du genidraget - du FEJKAR din egen död istället. Och sedan fattar du inte varför folk inte tar dig på allvar? Du är som den där jobbiga människan alla har eller har haft i sin bekantskapskrets. Den som kom från en kärnfamilj där föräldrar köpte snorungen allt den ville ha, och där hen fick lära sig att kärlek var att få den coolaste cykeln, de dyraste fotbollsskorna, eller den nyaste telefonen. Lite sorgligt tycker man, tills man själv blir utsatt för den här jäveln. De är allihopa skitjobbiga mytomaner och gör vad som helst för att du ska lägga märke till dem. Vissa äter bajs. Andra knullar dvärgar. Shining-Nicke ska nu göra en film. Det bästa hade ju varit om man hade kunnat ignorera det totalt, men det går ju inte när det är så urbota dumt:



(OBS! Jag är inte bitter. OBS!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar