Sleep @ Amager Bio

Det är med stor förväntan men med en viss oro som jag korsar sundet till grannlandet denna fredagkväll. Det är inte så att jag ogillar Danmark som land, det är bara det att det ligger så jävla nära Sverige men ingenting stämmer överens med det som vi är vana vid, upp-och-ner-landet helt enkelt. Jämför det med att ha en Narnia-garderob i ditt sovrum, fast en garderob som tar dig till ett betydligt mer alkohol- och drogliberalt Narnia. Ikväll gästas garderoben dessutom av legendariska Sleep så det är bara att kliva över tröskeln in i det okända.
Varken jag eller mitt färdsällskap har varit i den stadsdel som Amager Bio verkar ligga i och ingen av oss har någon koll på hur vi tar oss dit, det går bra nu. Som tur är hittar vi ett gäng hippies som har en utskriven karta och verkar ha koll på vart vi ska. Vi hoppar på samma buss och följer efter på säkert avstånd, sällskapets byxor är lite väl utsvängda för att man ska kunna riskera att ses tillsammans. När vi väl hittar fram sitter en hord patch-beklädda danskar och svenskar och sörplar på öl och röker obekymrat på sina jointar, som sig bör. Lokalen är enorm och scenen och högtalarna bådar gott inför kvällen.
Förbandet, A Storm of Light, börjar spela men publiken är svårflörtad och bara några få verkar finna det intressant. Att vara förband när 90 % av publiken vill att man ska gå av scenen så att Sleep ska få mer speltid kanske inte är de bästa förutsättningarna. Hade det varit en annan dag och en annan plats hade jag kanske uppskattat framträdandet men ikväll är jag bara intresserad av Sleep. Min kompis beskrev deras framträdande som "ett doomigt Nickleback", ganska slående faktiskt. Till slut går bandet av scenen och alla front row bangers börjar strömma mot scenen medans andra strömmar mot baren för att fukta strupen.
Plötsligt dyker Carl Sagans nuna upp på den stora backdropen och börjar jiddra om stjärnor, planeter och alla ting som är kosmiska. Några minuter senare dyker ett par roddare upp och börjar fiddla med instrumenten (öppet för tolkning). Sleep har inte ens gått på scenen men jag känner redan nu på mig att detta kommer bli något för historieböckerna att skriva om. När till slut Al "Barbapappa" Cisnero, Matt "Gravidmage" Pike och Jason "Snubben från Neurosis" Roeder gör entré är energin i lokalen så påtaglig och statisk att varenda undangömd joint riskerar att självantända. Och likt en raket som lyfter av mot rymden låter stonergudarna de första tonerna till eposet Dopesmoker ljuda ut över lokalen och ta med publiken på en monumental resa in i riff-rymden. Vid detta tillfälle har min hjärna redan pulveriserats till stjärnstoft och jag låter min kropp och sinne vaggas fram och tillbaka av de vågor av riff som slår fram och tillbaka mot publikhavet. Hitlåtar som Dragonaut, From Beyond, Inside the Sun och Aquarian bränns av och varvas med olika partier ur Dopesmoker vilket får undertecknad att bli en aning förvirrad. När sista låten slutligen fade:ar ut i rundgång och trion lämnar podiet är jag så mörbultad att jag funderar på om jag någon gång under spelningen blev överkörd av en asteroid utan att märka det. Allt jag vet är att jag har varit med om något av det bästa jag någonsin bevittnat i konsertvägar och att det nog dröjer ett tag innan jag lämnar Sleep-rusets omloppsbana och sätter fötterna på jorden igen.

Tyvärr blev det inga bilder eller filmsnuttar denna gången så jag snor helt enkelt och oförskämt en video från youtube. Tills nästa gång, Hail den mäktiga rymden!