onsdag 15 maj 2013

Watain - All That May Bleed


Saxat från nätet/underjorden/antikosmos. Lay down your souls to the gods rock n'roll osv.

"The first single for ”The Wild Hunt” will be released on Summer Solstice, June 21st.

The name of the single will be ”ALL THAT MAY BLEED”.

”All that May Bleed shows but one facet of a quite diverse album, but we chose this song as a first glimpse into ”The Wild Hunt” because of its bombastic lunacy and white-eyed malevolence which could be said to constitute a main foundation for the album. The lyric is an invitation to sacrificial blood letting, ecstatic zealotry and human sacrifice. The salt of Satan in the wounds of Christ!”

Artwork by Bp. Necropolitus Cracoviensis Zbigniew Bielak II.



Side B will be a track called ”Play with the Devil” originally recorded by the Black/Heavy Metal band Taiwaz in 1988, in Uppsala. Gottfrid Åhman from In Solitude participates on solo guitar in Watain’s version.



The single will be out in the following formats:

* Black seven-inch vinyl (limited to 2,000 copies worldwide)
* Red seven-inch vinyl with sticker (only available from Wolfwear.net; limited to 500 copies worldwide)
* Seven-inch picture disc (available from CMdistro.com and Wolfwear.net; limited to 500 copies worldwide)
* Digital download

"All That May Bleed" physical release dates:

* Germany, Austria, Switzerland, Finland, Norway and worldwide through CMdistro.com and Wolfwear.net: Friday, June 21
* UK, Benelux, France, Poland: Monday, June 24
* USA, Spain: Tuesday, June 25
* Sweden: Wednesday, June 26

"All That May Bleed" digital release dates:

* Germany, Austria, Switzerland, Finland, Norway, Italy, Australia, New Zealand: Friday, June 21
* UK: Sunday, June 23
* USA, Spain: Tuesday, June 25
* Sweden, Hungary: Wednesday, June 26
* Rest Of Europe: Monday, June 24"

/ H

lördag 11 maj 2013

Selim Lemouchi & His Enemies - Thistle


Jag måste erkänna att jag kom in på The Devil's Blood väldigt sent, jag hade knappt börjat förstå storheten innan de helt plötsligt imploderade och försvann. Detta är lite av en dålig vana när det gäller mig som har gjort att jag har missat många band när de varit ute och turnerat.
När Selim's första demos med sitt nya projekt "Selim Lemouchi & His Enemies" dök upp var jag inte speciellt imponerad, det lät mest som långa improvisationer från någon som en gång skapat magi. Men så hittade jag denna videon idag och herrejävlar! Om The Devil's Blood fortfarande hade existerat och allierat sig med Kim från Of The Wand and the Moon hade det nog låtit något i stil med detta. Riktigt jävla bra.

onsdag 3 april 2013

Intervju: Klubb Cronös



I Malmö är man inte direkt bortskämd med kvalitativa metalspelningar av den tyngre kalibern, har man tur klämmer man in något enstaka bra band mellan Sean Banan och The Ark på malmöfestivalen. På KB i stan förbjöd man för övrigt ALL FORM AV VÄTSKA på scen efter att Watain spelade där 2010, Malmö är en kinkig stan kan man säga.
Men nu verkar det ta fart i grytan, Malmö har nämligen blivit med metal-klubb! Vi på Misären blev så exalterade av denna nyheten att vi slängde oss på dumburken och kontaktade dessa mörkrets fanbärare för att ställa lite frågor.  

Vilka är ni som styr skeppet Cronös?
Kaptenerna på skutan är en trio som känt varandra ett ganska bra tag. Mathias är en eklektisk musiknörd av astronomiska mått, med den hårda musiken närmst hjärtat. Han har flera års erfarenhet av klubb och som DJ men som konstigt nog aldrig haft en renodlad metal-klubb innan. Är även Admin i en av Facebooks största internationella thrashsidor; Thrashers Unite.
Martin och Henrik har tidigare lirat i bland annat Malmö-bandet Crawl Back In. Martin har ett förflutet i Halmstads punk- och hardcorescen på det glada 90-talet, där han spelade i diverse band samt var med och anordnade spelningar i den legendariska musikföreningen Siglo XX.
 
Berätta lite kortfattat om vad som fick er att starta Klubb Cronös.
Den akuta bristen på bra metal i Malmö. Vi var trötta på att ingen bokade band i genre-trojkan thrash, death & black. Less på samma förväntade & trötta bokningar. Inget som stack ut. För mycket safe. För mycket post-math-avant-tjafs och för lite rent ös. Eftersom det inte var någon annan som tog tag i det, eller som verkade på gång, så kände vi oss nästan tvingade till slut att ta saken i egna händer.   
 
Man tänker ju inte direkt på Malmö som en "metal-stad". Tar ni en stor risk eller tror ni det finns potential här?
Det är alltid en liten risk att starta live-klubb oavsett genre, fast potential finns det helt klart. Tror det finns extremt många som lyssnar på hård metal i Malmö-området med omnejd, sen kanske scenen inte är lika tight och markant som i vissa andra svenska städer. Tror också det är många punks, rockers och annat löst folk som smyggillar metal också, alla vi i Cronös gillar punk och hardcore också så det är bara naturligt.  

Många brukar säga att ett problem med Malmö är att det finns brist på bra spelställen, jag tänker först och främst på hardcore/punk-scenen som har kämpat i många år sen Utkanten la ner. Hur ser ni på saken? Skulle ni vilja ha ett eget ställe eller samarbeta mer med de ställena som finns?
Ja det är ett problem, även om viljan och engagemanget hos arrangörer och publik finns vilket gjort att "scenen" håller sig över ytan. Sen Utkanten lade ner har allt känts mycket mer splittrat. Det märks att det var en ganska viktig knutpunkt, speciellt nu när det är borta. Det är ett för stort tomrum mellan de större scenerna och barspelningar i Malmö. Vi skulle klart behöva fler mellanstora spelställen. Klart ett eget ställe vore fint, fast vi är för fattiga och för upptagna med annat för att sköta allt kring bokningar själva.  
 
Hur kom det sig att ni valde Debaser som tillhåll?
Debaser valde vi för det är en bra lokal med schysst personal. Plus att vi själva inte behöver ligga ute med pengar, vissa av oss i Cronös är sorgligt fattiga jävlar. Debasers egen bandbokare Anna Storåkers har även själv en viss svaghet för tyngre musik och det är ju alltid ett stort plus.     

En trend som jag lagt märke till är att när band är ute och turnerar i Europa spelar dem ofta i Köpenhamn men korsar sällan sundet för att spela i Malmö. Vad beror det på tror ni? Kommer det bli ändring på det nu? 
Först och främst för att ingen tar tag och bokar dem här i Malmö. Så enkelt är det. Sen är väl vissa bokare skraja att det skall dra färre publik om ett band spelar över sundet också, något vi inte köper riktigt. Visst är det gött att dra över bron på spelning men tror ändå de flesta hellre iaf vill ha valmöjligheten att kunna gå på de spelningarna i sin egen stad. Och ja det kommer redan bli ändring på det i och med våra första bokningar. Morbid Saint till exempel är ett lysande exempel eftersom de spelar i Köpenhamn kvällen efter Cronös-giget. 
 
Vill ni satsa på lokalband eller vill ni försöka locka hit band som man inte ser här så ofta?
Både och. Fast klart att vi satsar på, och suktar efter, de lite mer spännande internationella bokningarna samt band från övriga Sverige (det kryllar ju av bra Svenska band just nu för övrigt). Men vill samtidigt gärna boka lokala förmågor också, vi försöker sätta upp två band per kväll. Tyvärr är det dock rätt skralt om bra hårdare metalband i Malmö vilket både är trist och lite förvånansvärt. Tur att Köpenhamn ligger så nära.  
 
Spelar ni själva i band eller sysslar med musik på annat sätt?
Martin och Henrik spelar båda två gitarr och har ganska nyligen dragit igång ett nytt spännande projekt. Mathias har spelat i en mängd mindre replokalsband som tyvärr aldrig riktigt har lyckats att ta sig förbi det stadiet. Han skulle dock gärna starta ett thrash-/crossover-band, hör av er där ute om någon känner sig manad.
 
Kan ni avslöja något om framtida bokningar?
Vi börjar med de som vi gått ut officiellt med nu så får vi se sen, Uppsala-thrash-bandet FKÜ den 8e maj är dock vårt senaste tillskott. Ju mer folk på de här första spelningarna ju större chans för oss att fixa hit ännu fler grymma bokningar i framtiden. Men låt oss bara säga att vi har kontakt med en mängd bra band, både internationella och svenska.      
 
Om ni fick välja varsin drömbokning. Hur skulle de se ut?
Mathias: För det första så är redan typ alla av vårens bokningar lite av drömbokningar för mig. I synnerhet Morbid Saint och Hooded Menace. Men en liten Cronös-festival vore ju inte fel. Men om jag måste välja ett band, så väljer jag två haha...återförenade English Dogs & Vektor. Två av mina absoluta favoritband. Och Angel Witch. Och Evil Army. Och Vastum. Och Sabbat. Och Autopsy. Äh fan, går inte att begränsa sig, har för många drömbokningar. Jag är ju thrash-konnässören i gänget så jag försöker alltid pusha lite extra för de banden.
Martin: Coffinworm, Bastard Priest, Nails, Conan och Vampire är några band jag gärna sett stå på scen en Cronös-kväll. 
 
Hooded Menace på Debaser den 10e april och Morbid Saint den 24e. Vad kan vi förvänta oss?
Förutom en unik känsla av något som tidigare saknats, så ett tidigare ej skådat ös utan dess like på Debaser. Den 10e blir ni först mosade till köttfärs av danska Undergang och sen går ni vilse i det uråldrigt krypande mörker som Hooded kommer sprida kring sig. Den 24e blir det all out thrash! Lika med ett jävla ställ. Det unga och hungriga bandet Radiation möter legenderna i Morbid Saint. Båda banden har ett rykte om sig att vara äckligt bra live dessutom.
 
Kommer Debaser finnas kvar när 2013 är över?
Ja, och starkare än någonsin. Det kommer skrivas i historieböckerna om året då Debaser Malmö äntligen blev ett fullfjädrat rockhak värd namnet.  
 
Tack för intervjun. Något ni vill tillägga?
Tack själv H och Misärmanufakteriet! Kom nu på spelningarna och visa att Malmö behöver Cronös, då lovar vi att klubben blir långlivad. Det kommer vara lite "make or break" nu i början. Och även om vi vet exakt vad vi gillar (och inte gillar) samt står för det så är vi inga jävla självgoda elitister. Alla välkomnas ner i fördärvet.

// H



torsdag 21 mars 2013

Gigtips!

Den 25e april intas Hemgården i Lund av fuzzrock och domedagsrock. Då spelar nämligen Skraeckoedlan, Silver Devil och Pyramido, jag fick äran att rita en affisch. Goett!

Facebook-event hittar ni här.

onsdag 13 mars 2013

Ghost - ny låt

Eller ja, Ghost B.C. kanske man ska säga, för att inte hamna i någon otäck rättslig konflikt. Men å andra sidan, det skiter man väl i. Ghost släpper ju sitt andra album INFESTISSUMAN den 9:e april. Eftersom jag tycker Ghost är lite balla och har ohyggligt lättlyssnade låtar, förhandsbokade jag albumet för ett tag sedan.

Sedan kom Secular Haze, och jag blev något skeptisk. Jag försökte tänka på att Ghost vill tilltala den större massan, och antagligen siktar på ett större världsherravälde än det de fick med förra skivan. Men den där cirkusslingan är fan inte okej någonstans. Och den där falsettpusten i refrängen är något av det värsta jag skulle kunna tänka mig i en låt. Jag hade hellre blivit utsatt för kinesiskt vattentortyr.


Häromdagen släppte de en ny låt som provsmak för skivan. Year Zero, hette den. Det lät ju inte så spännande, tyckte jag. Kände mig ändå manad att lyssna och möttes av ett mässande av alla herr Hin Håles alias. Sen en repris på det med en spexig synthslinga. Sedan kom en jävligt tråkig vers, där man kände att man ville styckmörda Papa Emeritus för att han låter som en nasal, retsam snorunge. Jag skulle precis dra besvikelsens suck, men precis då kom REFRÄNGEN. Jag släppte allt jag hade i händerna, höjde dem till skyn, och TOTALDYRKADE. Och allt annat var som bortblåst.

onsdag 27 februari 2013

Witchgrave - Witchgrave



Genre: Heavy metal
Bolag: High Roller Records
Utgivningsår: 2013
Format: 12" vinyl

När jag släpper ner nålen på Witchgave's senaste fullängdare förundras jag över att det inte talas mer om detta band, det talas varmt om medlemmarnas andra band (Antichrist och The Scams) men det är inte ofta jag hör någon säga "fyfan va bra senaste Witchgrave är". Inledningsspåret "Raise Hell" inleder skivan på ett överraskande sätt med ett enkelt d-taktskomp innan gitarrerna och basen flyger in som onda vålnader och överröser en med ond gitarr-magi från 80-talets mörkaste vrår. Sången brölar på som en besatt vilde och skulle lika gärna ha kunnat spöka runt på något av Venom's tidiga giv, när detta ibland övergår till Mercyful Fate-aktig sång så är dyrkningsfaktorn så hög att jag är nära på att explodera av barnslig förtjusning. B-sidan bjuder på ännu högre tempo och innehåller även skivans starkaste spår, "Motorcycle Killer", som bjuder på en refräng som är omöjlig att inte bröla med i, låten inleds även med en samplad motorcykel som står och varvar, det funkade för Mötley Crüe och Hammerfall så varför inte liksom? Men oftast så spelar jag A-sidan om och om igen, bara för att jag är för lat för att byta sida och för att det är så jävla bra från början till slut, det behövs inte helt enkelt.
I sin enkelhet är detta en genuin skiva som kan spelas på ett släktkalas utan problem men även en skiva som man kan springa runt i lägenheten och totaldyrka till med headbang och vilda luftgitarrsolon, jag förväntar mig att se "Witchgrave" på många årsbästa listor när året är slut.

Höjdpunkter: Motorcycle Killer
Betyg: 8/10

onsdag 20 februari 2013

"Det börjar urarta"

Sa någon på ett internetforum. "Börjar?!", tänker jag, och det är inte i positiv bemärkelse. Det handlar förstås om bandet Shining.

Förlåt Nicke-Kvarforth, men det är såhär - jag är lite trött på dig. En gång i tiden skulle jag inte ha haft något emot att ta diskutera livets mening med dig över en fredagsfolle. Jag tyckte Shining var ett okonventionellt band med duktiga musiker som skulle kunna ha fört med sig ett nytt tänk i den svenska metalscenen. Men det var för flera år sedan.

Om bandet Shining hade bestått av vem som helst som inte var du, så hade det säkert blivit så. Men du är ju du, och du var tvungen att skrika efter uppmärksamhet vartenda sekund bandet har funnits till. Först skulle du ta ditt liv och grejer på scen. Sedan hände det aldrig, folk tröttnade väl på att vänta, och intresset för Shining minskade något. Då drar du genidraget - du FEJKAR din egen död istället. Och sedan fattar du inte varför folk inte tar dig på allvar? Du är som den där jobbiga människan alla har eller har haft i sin bekantskapskrets. Den som kom från en kärnfamilj där föräldrar köpte snorungen allt den ville ha, och där hen fick lära sig att kärlek var att få den coolaste cykeln, de dyraste fotbollsskorna, eller den nyaste telefonen. Lite sorgligt tycker man, tills man själv blir utsatt för den här jäveln. De är allihopa skitjobbiga mytomaner och gör vad som helst för att du ska lägga märke till dem. Vissa äter bajs. Andra knullar dvärgar. Shining-Nicke ska nu göra en film. Det bästa hade ju varit om man hade kunnat ignorera det totalt, men det går ju inte när det är så urbota dumt:



(OBS! Jag är inte bitter. OBS!)