Misantropins fånge.

I skrivande stund sitter jag i den manliga feberns dödliga grepp. Min metamorfos har gett skapelse till en sur alvedonknarkande cyniker som kollar på Starcraft-matcher och muttrar över samhällets förkastliga ting såsom ekonomer i bruna chinos, blå skjorta och solglasön samt folk som överanvänder häftiga engelska fraser och beter sig precis som om de vore med i ett dödsfarligt gatugäng. Allt är med andra ord precis som det brukar vara.

Detta innebär att helgens planerade tripp till Stockholm blir inställd och det dröjer således ännu ett tag tills jag får äntra de gyllene portarna på Trash Palace. Istället får jag nöja mig med skivmässa i Växjö nu på lördag. Två gånger om året får den kristna kaffesörplande tantskaran på IOGT-NTO's lokaler ge plats åt vinylgamarnas dreglande käftar och smutsiga klor. Förra året gick jag hem med ett byte bestående av Joy Divisions album Closer och The Smiths självbetitlade vax på första press samt en dubbel-cd och bok med Youth Pictures of Florence Henderson. I år siktar jag in mig på ännu mer byten. Men ska jag överleva tills dess får jag först ta en tripp till affären. Jag kan nämligen inte möta dödens käftar utan alvedon och kaffe i min arsenal.

Alternativt så införskaffar jag något från denna sida som en god vän till mig tipsade mig om. Något lär ju råda bot på mina krämpor.

(Traditionella häx-stolpiller?)